tofsans

Lämnade huset till en glad och förväntansfull nybliven 20-åring och hennes vänner för att åka till våra goda vänner för Melodifestivalstitt och god mat. Därefter åkte vi på en nattlig tur för att hämta hem minstingen med vän som partat i en annan stad. Klockan blev nästan 02.30 innan vi var hemma. Det var med lätt oro man klev in i huset för man vet inte vad som väntar på andra sidan dörren. Men här var det undanplockat och diskat - det enda spår som fanns av en fest var chipsskålar som stod på tv-bordet och en del tomflaskor - men de låg i glasåtervinningskärlet! Blir man glad och tacksam? Absolut!

Kunde sedan sova gott fram till akvariet började knäppa på morgonsidan!

Slappar och njuter av skidor på tv. Bryr mig inte så mycket om skidåkningen i sig utan jag känner mig trygg med kommentatorernas röster! ;)

En önskan om att alla ska må bra!

Jag önskar ibland att jag kunde få vara på mitt jobb och bara få finnas till för de personer som jag delar så stor del av dagen med.
Att kunna möta varje elev med ett tilltal, att fråga hur helgen har varit och ha tid att lyssna ordentligt på svaret utan att jäkta vidare till klassrummet efter att ha ryckt åt mig en hög med arbetspapper vid kopiatorn. Att kunna erbjuda avlastning till den kollegan som jag ser dignar av arbetsbörda inför de nationella proven som det nu arbetas med på landets skolor. Att kunna förmedla ett lugn och kanske ett råd till den förälder som känner sig otillräckliga och dagligen tampas med sin tonåring hemma, strider så mycket att den inte själv vet hur den ska klara av sin egen arbetsdag.
Jag skulle önska att jag kunde få vara en sån person som hinner och orkar det omöjliga. Men jag vet att vi tillsammans kan göra någon liten skillnad i varandras arbetsdagar.
Är så tacksam för de kollegor jag har och har haft, för de elever och föräldrar jag mött genom året och som jag vet har påverkat mig och som finns kvar i mitt hjärta.
Jag vet att det finns en stor lärarkår där ute som vill samma sak. Jag önskar bara att vi orkar hålla ut och att vi orkar strida för den lilla elevens rätt till kunskap och trygghet, trots alla besparingar och neddragningar vi tampas med.
Vi får inte glömma bort vad det var som gjorde att vi valde den här yrkesbanan en gång i tiden - jag tror inte att det bara är tillfälligheter som gjort att vi är där vi är. Jag tror på människor som vill finnas för varandra!